Du säger att du är där vad som än händer, men när jag ropar på dig så är du borta.
saker och ting är inte som det brukar tankar snurrar i mitt huvud jag vet inte vad jag ska ta mig till vet inte vad som är fel med mig. Varför ska jag må som jag gör, varför kan jag inte bara sätta mig ner och prata med någon. stunder som jag mår bra men tankar kan bara snurra. jag vet att man säger till sina vänner sina när att man alltid kommer finnas för dem vad än som händer. men varför är det inte någon som kan hålla det. jag har stunder jag inte klarar av att hjälpa andra men det är för att jag mår sjukt dåligt då. jag menar att jag skulle göra allt för dem jag älskar och det menar jag. jag står för det jag säger, jag gör det jag säger och jag lovar att om jag säger till dig att jag skulle kunna offra mitt liv för dig så skulle jag ha gjort det. det spelar ingen roll vad jag än säger för att när jag ropar på dig så vet jag att du inte kommer att höra mig, du är för långt borta och kan inte höra mig. jag vet att det kan hjälpa mig att be när jag är i kyrkan och tänka på det jag inte mår bra över, men det kan inte rädda eller hjälpa mig från allt. att skriva funkar ganska bra jag kan skriva vad jag vill säga vad jag vill jag kan till och med skriva hur jag mår och jag behöver inte skriva mitt namn jag måste inte prata med en främande människa. jag tror att detta kommer att hjälpa mig men jag vet inte kanske kommer detta bli som en dagbok som jag aldrig kommer att liva utan som alla människor i värden kan läsa men jag kan vara mig själv utan att äns bli orolig för att bli mobbad bli retad utan jag kan vara mig själv när jag är med folk. okej jag kansk inte stavar rätt på allt kanske inte gör världens bästa meningar med det är något ni får leva med vi kan hoppas att jag blir bättre. men kanske kommer ifrån ämnet men jag vet inte jag bara skriver det som kommer upp i mitt huvud. men varför kan man inte lita på någon, varför kan man inte det? den frågan kommer man aldrig kunna få svar på.
Kommentarer
Trackback
