Jag tänker tillbaka till den tiden jag var ett bar och jag hade en pappa att leka med, den tiden kommer jag ihåg men jag kommer med ihåg det som var jobbigt och svårt. jag vet inte hur jag kan sakna en sån hemsk elak person som han att jag kan villja träffa han igen efter allt han har gjort imot mig. jag fattar inte att jag kan göra det. att veta att sin egna pappa lämnar en för gått när man fyller 6 år, på sin dotter födelsedag är jobbig, jag hatar verkligen och fira mina födelsedagar. jag har alltid älskat och fylla år jag blir äldre. fram till jag var 15 så visste jag inte eller jag visste att min pappa hade lämnat oss och försvunnit men jag kom aldrig ihåg vilken dag det var, jag tror inte att mamma ville säga något när jag var lite och det är jag ganska glad över. men hon berättade det för mig det året jag skulle bl 15, jag mins den dgen hon sa det och det lede till att jag inte har någon lust att fira mig längre, jag tänker om jag kanske ska fira mig en dag innan eller en dag efter. för varje jävla   år jag fyller så samlas släkten och bla bla bla, och varje år siter dem och pratar om jomin pappa. det spelar ingen roll att jag säger ifrån och jag vill verkligen inte bli ledsen och skit. jag vill ha en så bra dag jag kan fast allt som har hänt. jag vet inte varför dem sitter och pratar om det dem kan lika med parata om det någon annan dag men dem verkar inte förstå det.

Det jag mår piss dåligt över är att jag saknar han, att jag vill täffa han. är det normalt? jag vet inte och jag kommer aldrig få något bra svar om det.

2000-06-30 I miss you, dady!