glöm dina gamla problem för imorgon kommer det nya.
I am sorry........
stå mellan två vägar, och vet inte vilken som är rätt.
den inna till himmelen och
den andra att leva.
så vet jag inte vilken jag ska ta.
gör man fel med att ta den vägen som
vissar himmelen
eller ska man leva vidare?
jag vet inte och kommer nog
alldriv få reda på.
det är inte lätt fast jag inte orkar med att leva för att rösterna säger imot så är det inte bara att jag tar livet av mig för det finns andra saker som gör att jag klarar av att leva och inte låter mig dö. jag har underbar familj ( mormor ) jag har underbara vänner som hjälper mig men det hjälper inte det helar jag måste veta varför jag ska leva varför jag ska vara vid liv och in vara död. tankarna bara snurrar inne i mitt huvud och jag vet itne vad jag ska göra, det finns ingen som kan hjälpa mig det ända sättet är att jag tar reda på det själv och det kommer ta tid jag vet att det kommer ta tid....
alla dagar kommer och alla dagar går, som ett evigt liv.
det är som överskriften säger alla dagar kommer och alla dagar går, men den kommer alltid tillbaka. jag sitter ute i skogen hos min mormor och har nu druckit en stor kopp kaffe, jag tyckte att jag behövde det. jag ska snart ta en cigg och bara sitta att njuta. just såna här dagar jag kan vara hemma hos min mormor och bara slappna av, det är det jag behöver för här kan jag tänka här kan jag vara mig själv. det finns ingen som stör mig och jag kan tänka och mina tankar kan sväva i mitt huvud. att må som man gör är inte kul att inte kunna somna med hjälp av sömntabletter, och ha mardrömar och vet inte vad jag ska göra åt saken. när jag inte kan prata med någon och jag inte vill prata. det är bra att det finns internet och bloggar, det är bra att komma ut till skogen och inte behöver prata eller tänka på några att bara vara. kanske låter själviskt men det är min egna stund i veckan som jag kan ha för mig själv.
att mina tankar, att rösterna bara skriker i mitt huvud finns det ingen som vet vem jag är. ingen kommer att få reda på, den enda som kommer veta hur jag mår är jag sjävl. varför ska jag prata med någon?? dem hjälper mig ändå inte. jag har haft dem rösterna i många år och jag har ändå prata med folk det har inte hjälpt. överdos hit och ditt, knark. det som har hjälpt mig är KNARK det har gjort så rösterna har försvunit och inte funits där. efter en stund eller ett tag när kanarket började försvinna så började det komma tillbaka. men under den tiden jag var hög eller påverkand så mådde jag bra, då var inte mitt leende falskt då var det äkta. då var jag glad, då behöved jag inte gömma mig. en efter att nu ha varit drogfri i ett halv år så mår jag mer och mer dåligt, och det går bara neråt, varför ska det som är olagit vara det som jdag så jag kan leva, att göra så jag mår bra. folk säger att det är bra att jag inte tar droger med men jag mådde då bra och inte skit. jag önskar att jag kan komma tillbaka till den tiden jag knarkade och den tiden jag kunde må bra några gånger i veckan/månaden. men tider kommer då jag bara vill ta knark då jag vill bli hög och orka med livet. men tiden var då och jag måste hitta något annat sätt så jag kan leva och må bra och kunna ha ett äkta leende igen.
Jag var en del av din familj, och jag saknar det som fan!
Bild kan säga mer än tusen ord! Tack för din tid tack för jag fick vara en del av din familj, jag kommer sakna det som fan.
Du säger att du är där vad som än händer, men när jag ropar på dig så är du borta.
saker och ting är inte som det brukar tankar snurrar i mitt huvud jag vet inte vad jag ska ta mig till vet inte vad som är fel med mig. Varför ska jag må som jag gör, varför kan jag inte bara sätta mig ner och prata med någon. stunder som jag mår bra men tankar kan bara snurra. jag vet att man säger till sina vänner sina när att man alltid kommer finnas för dem vad än som händer. men varför är det inte någon som kan hålla det. jag har stunder jag inte klarar av att hjälpa andra men det är för att jag mår sjukt dåligt då. jag menar att jag skulle göra allt för dem jag älskar och det menar jag. jag står för det jag säger, jag gör det jag säger och jag lovar att om jag säger till dig att jag skulle kunna offra mitt liv för dig så skulle jag ha gjort det. det spelar ingen roll vad jag än säger för att när jag ropar på dig så vet jag att du inte kommer att höra mig, du är för långt borta och kan inte höra mig. jag vet att det kan hjälpa mig att be när jag är i kyrkan och tänka på det jag inte mår bra över, men det kan inte rädda eller hjälpa mig från allt. att skriva funkar ganska bra jag kan skriva vad jag vill säga vad jag vill jag kan till och med skriva hur jag mår och jag behöver inte skriva mitt namn jag måste inte prata med en främande människa. jag tror att detta kommer att hjälpa mig men jag vet inte kanske kommer detta bli som en dagbok som jag aldrig kommer att liva utan som alla människor i värden kan läsa men jag kan vara mig själv utan att äns bli orolig för att bli mobbad bli retad utan jag kan vara mig själv när jag är med folk. okej jag kansk inte stavar rätt på allt kanske inte gör världens bästa meningar med det är något ni får leva med vi kan hoppas att jag blir bättre. men kanske kommer ifrån ämnet men jag vet inte jag bara skriver det som kommer upp i mitt huvud. men varför kan man inte lita på någon, varför kan man inte det? den frågan kommer man aldrig kunna få svar på.
