livet

Det är som vandligt här hemma och inget nytt har hänt. mamma min lossas pappa bråkar med mig när jag är hemma. så nu har det blivit att jag är hemma en timme efter skolan sedan dra jag ivägg och kommer hem halv tio och dem är väll vakna till tio tills dem skaq sova, sedan sover jag inte för än 4 mina tabletter börjar sluta fungera och vet inte vad jag ska göra för att kunna sova. skolan går ått helvete ligger efter som fan och har inte nåågon lust att ta igen det jag har missat har missat sjukt mycket och orkar inte bry mig. jag har tid att göra det när jag inte sover men orkar inte. jag börjar få ångest igen och vet itne vad jag ska ta mig till, har mardömar efter mardrömar, vill börja med droger igen för då försvinner allt för en kort minut och jag mår bra igen. men jag vill inte svika dem jag har lovat att inte göra det igen men att vilja ha hella tiden blir jobbigt. att bara vara sugen det är som en  rökare utan cigaretter det är lika jobbigt för mig att vara utan droger om jag nu har kunnat hållit upp i 3 - 4 månader kanske jag ska försöka klara detta varför ska det finnas och varför känns det som att man mår bättre. kanske man glömmer det som är jobbigt och det man inte orkar med i livet just då. jag har mina tankar att ta mitt liv att inte finnas mer men varför har jag det. det kanske beror på det som har hänt i mitt liv och det kanske gör att jag inte orkar med att leva längre varför ska ni kanske som sitter och läser om min blogg och mitt liv varför ska jag skriva om det? jag vet att jag inte är ensam att det finns flera som har haft det jobbigar i livet än vad jag har haft men jag vet inte. det jag tycket är jobbigt och det jag tycker är hämnskt som har hänt i mitt liv jag vill skriva om det för att jag vet att det finns flera som har haft det som jag och kanske värre eller något liknade, jag vill vissa för er att ni inte är ensammna kanske finns ett ljus någon stans som gör att livet blir bättre att man klarar av att leva sitt liv. men jag har inte hittade det ljuset och jag letar fårtfarande och vet inte om jag någon sin kommer att hitta det....

Det var längesedan, och längre blir det.

Det var länge sedan jag tänkte tillbaka, längesedan jag tänkte på allt. men minnerna kommer tillbaka och hjärtat slår i hundra varje gång jag tänker på dig och vad du gjorde mitt liv till det är idag. Kanske låter sjukt men om detta sakerna hände mig kanske jag inte hade varit den jag är idag.


jag vill kunna leva mitt liv igen men det kommer aldrig kunna hända igen, du finns jag har din röst i huvudet det gör så jag inte orkar med något mer. jag kommer alltid att ha samma DNA som du men det kommer inte betyda att vi är släckt att du är min pappa för det kommer du aldrig att bli för mig... du är dö för mig, jag har ingen pappa och det kommer jag aldrig att ha i mitt liv. och jag mår dåligt över det för jag vill ha en pappa i mitt liv som finns där som tar hand om mig med det kommer jag aldrig att ha och kommer aldrig att få. du är död för mig och ingen kommer kunna ändra på det ingen.

Varför hamnade jag i denna sits? varför hände detta mig?

Jag kan nog till en del varför jag har mardrömar varför jag är självmordsbenägen men Det som NI inte vet. okej någon gång kanske jag ska säga det kanske blir idag kanske blir om ett år jag vet inte att jag inte är ensam om detta men jag vet att jag kanske mår bättre och att jag inte behöver bära detta händelserna för mig själv inte behöver hålla det inne att jag kanske kanske kan le med ett riktigt leende igen, jag kna aldrig glöma den tiden jag skrattade var glad på RIKTIGT, och inte fejk önskar att den tiden kunde komma tillbaka och jag kan leva igen utan att vilja dö för varje dag som går. någon dag finner även jag lyckan.

ett leende kan alla fejka.

ett leende kan alla fejka men frågan är hur länge orkar man hålla leenderna på läpparna. Hur länge kan jag le, hur länge kan jag spella ''glad'', kan inte någon bara se kan inte någon förstå att jag inte klarar det mer, att allt brister att jag snart inte kan le inte kan vara glad. vara orolig att du kan dycka upp att du kan vara bakom mig i kön. att bara du finns gör mig rädd. det är inte mycket jag är rädd för men dig kommer jag alltid att vara rädd för. så snälla jag vill verkligen att någon ska kunna se att jag inte mår bra.



RSS 2.0